okej, jag tänkte ta och berätta lite om paris eftersom det verkar intressera många av er, men istället för att köra den klassiska frågor- och svargrejen tänkte jag bara dra igenom lite tips och grejer jag tycker kan tänkas vara värt att tänka på om man är sugen på att bo i parre ett tag. en sorts sammanfattning helt enkelt. men det blir nog så att jag delar upp det hela i två posts eftersom det kommer bli så inåthelvete långt annars. vi börjar med "grunderna" tycker jag så kör jag lite klubbtips etc i nåt annat inlägg, låter det pra eller?
till att börja med verkar många lite nojjiga över att lämna familjen och alla kompisar/pojkvänner för att dra hit själva. en hel del ger nog upp redan där och bestämmer sig för att stanna hemma av den (enligt mig) sjukt tragiska anledningen att det tryggt, och ja bekvämt typ. ursäkta klyschan men ni anar inte va ni missar, pga ren feghet liksom. sorry men så är det ju. jag drog hit själv, och det är klart man va lite skraj i början. och självklart hade jag inte nån form av färdigt, uppstyrt liv väntandes på mig här. i början bestod mitt kontaktnät utav ett fåtal svenska bekanta som bosatt sig här för plugg eller jobb samt ett par fransoser som addat en på fejjan efter diverse luddiga utekvällar när jag varit här tidigare under weekends etc. man va ju inte direkt poppis hah. jag hängde mkt med mig själv där i början. men det är inget att panika över för tusan, det e faktiskt fett soft att promenera runt, hitta små caféer, barer o marknader etc för sig själv. man växer som fan av det. känslan av att va själv i en ny stad är cool. och chilla, den sociala biten kommer alltid på ett eller annat sätt. själv bestämde jag mig för att höra av mig till dom här smått tvivelaktiga kontakterna som jag på nåt sätt hade lyckats skaffa mig på fyllan, va hade jag att förlora liksom. och det visade sig faktiskt att varenda en av dom va äkta keepers! man tog nån kaffe, hängde med dem ut o innan man visste ordet av hade man även nästlat sig in bland deras polare, o sådär höll det på. huvudsaken är att man försöker. sitter man bara inne utan så mkt som att lyfta ett finger kommer man inte långt. var lite social, dra ut, snacka med folk, byt facebook och nummer och framför allt, hör faktiskt av er till dem efteråt också! det krävs kanske lite mer effort än vad det gör hemma där sånt här ofta kommer av sig själv lite mer, men det är helt enkelt det enda sättet. börjar man bli lite despo kan man även dra till den svenska kyrkan här där dom har möten för unga svenskar nån gång i veckan. inget jag provat men jag har hört att det är en rätt bra grej, speciellt många au pair-tjejer ska det tydligen vara som hänger på dessa möten som typ går ut på att käka bullar och skaffa kompisar. fast jag röstar ändå på min nästlingsteori, lite roligare att hänga med fransare ju, svenskar finns det ju trots allt en del av hemma. men det där e upp till var o en.
ok nästa steg då, när man kommit över nojj-stadiet o bestämt sig för att åka. ja då e det väl dags att hitta nåt att pyssla med. jag pluggade på sorbonne som är en av frankrikes äldsta skolor. det finns flera utspridda i paris, jag gick på sorbonne nouvelle 3 som ligger i 5e arr om jag minns rätt. den e ENORM med typ 20000 elever. http://www.univ-paris3.fr/ kan ni kika på om ni e sugna, det är en bra skola men räkna med MYCKET blandade klasser. jag var yngst i min klass och den enda svensken, de flesta var i 25 - 30årsåldern men även en och annan 45åring var taggad på att lära sig baguettespråket. vi var ca 30 pers i klassen och det var alla möjliga nationaliteter. jag hade tre olika lärare varav 1 var sjukt sträng, hett tips är att vara i tid och, konstigt nog, inte kolla för mkt i lexikonet för det diggar dom oftast inte av nån anledning. men stämningen var god och alla fula brytningar och tabbar resulterade i en jävla massa garv, så dont sweat it, även om sorbonne är en gammal och rätt konservativ skola är det ingen katastrof om du glömmer läxan nån gång eller e trög på att hajja det där med passé composé eller va det nu är. dom kommer inte snärta dig på fingrarna med linjalen, jag lovar hehe.
problemet med Sorbonne är snarare vägen in, du måste ansöka i tid och sedan komma hit för ett placeringstest ett par dagar innan kursstart. o sen är det inskrivning. inskrivningen var rätt traumatisk för mig. om nån läste min gamla blogg på bubbleroom minns ni kanske att jag nämnde ett kö-marathon utan dess like. här kan ni läsa mer om saken. fransoser e lite sisådär när det kommer till de här med organisering va. men efter många timmar i många köer hittade jag till slut rätt snubbe och rätt rum. du behöver ha med dig massa papper i form av betyg, födelsebevis etc, och allt ska va översatt till franska av ett legitimerat pro, men allt sånt där får man info om när dom mottagit ens ansökan. jag kan varmt rekomendera alla som bor i sthlm att gå till franska institutet om ni har frågor, dom hjälper en med bokstavligen allt! absolut inte bara det här med skolor dvs. jag hade kontakt med en asmysig tjej som hette morgaine eller nåt sånt så får ni tag på henne e allt cool, hon kommer guida er tills allt e uppstyrt om ni så behöver.
sen e det boende också som många undrar över. jag har egentligen bara två viktiga tips. det första e att bo för fan inte själv eftersom det blir 1, svindyrt 2, svinlitet och 3, rätt trist. själv så slängde jag ut en liten ad på bloggen o hittade på så sätt två tjejer som va taggade på att bo ihop och nu e dom två av mina bästa polare (julpa är en av dem) vi bodde ihop i fem månader varpå jag flyttade till en egen liten studio där jag alltså bor nu. o det e inget jag rekomenderar. jag saknar tjejerna o vår gamla lägga skitmycket! men anyways. tips nr 2 är att gå genom en agentur när du/ni letar lägenhet för det finns jävlit många fula fiskar på alla dom här annons-sidorna. MEN agenturer tar betalt, så det är ju ett minus såklart. ofta vill dom ha kring 500 - 1000 eur för sina tjänster o det e ju milt sagt ett jävla rån. men då hjälper dom er även att hitta den bästa lägenheten och det finns ingen risk att bli blåst etc, och är man flera som splittar så blir det faktiskt rätt överkomligt. det är sjukt smidigt helt enkelt och personligen tycker jag det är värt det. jag har använt mig av parisattitude, googla så hittar ni det (låt er inte avskräckas av den fula layouten lol) men om ni vill slippa pejja agenturkostnad är http://www.pap.fr/ och http://paris.fr.craigslist.org/ två sidor där man kan hitta lite läggor m.m (och jobb, värt en titt om ni letar) men va på er vakt bara för vem som helst kan slänga ut annonser där vad jag förstått..
och till sist det kanske viktigaste då, själva språket va. många skriver till mig och ba "jag tänkte stanna i typ fyra månader eller tills jag kan språket" sorry tjejer men ni kommer inte kunna prata franska efter fyra månader. man tror det är så otroligt mkt lättare än vad det är, att man ska suga in allt och lära sig på dirr bara för att man bor här och har franska kring sig dagligen. men jag har bott här i åtta månader och sure, jag kan hålla en konvo på franska, men det är fan inte lätt. förståelsen kommer först och då får man en jävla massa luft, men bara för att man hajjar när andra snackar betyder det inte att det är ens i närheten av lika lätt att prata själv, vilket kan komma som något av en besvikelse för många inkl mig själv de gånger ens tal sätts på prov i samtal. det absolut mest praktiska sättet är att hitta nån du kan öva med - nån som helt enkelt inte KAN prata engelska, så att det enda sättet att konversera är på ja, just franska. jag pratade med en god vän om det här och han sa en smart grej. det va nåt i den här stilen: socialisering är som en bäck, den tar den enklaste vägen. och så e det verkligen. jag har en fransk bf och även om vi har små stapplande samtal på franska ibland är det absolut inget som kommer naturligt. jag trodde verkligen att jag skulle öva min franska skitmycket om jag började hänga med fransoser men det är så otroligt mkt svårare än man tror att faktiskt svälja stoltheten och switcha från engelska till franska fastän man är 99 % mer begränsad då, och fastän kvaliteten i ens samtal även sjunker med ungefär samma andel. det funkar om man är fett bekväm med den man pratar med, och denne även har en jävla massa tålamod, för även om man aldrig tidigare stammat i sitt liv är det rätt oundvikligt at this point. så, ha inte för höga förhoppningar, det tar tid att få flyt. men anstränger man sig och ger sig fan på att enbart konversera på franska, ja då kommer det såklart gå fortare. jag säger bara att det är MYCKET svårare än man tror att faktiskt göra det. men man utvecklas varje dag och inlärningstempot när man bor här går inte ens att jämföra med typ franskaklasserna i högstadiet etc.
ah juste, en sista grej. jag tycker inte det är nån vidare bra idé att dra hit i typ två, tre månader som vissa verkar så taggade på. det är helt enkelt inte tillräckligt med tid för att bygga ett liv i en helt ny stad. det är efter tre månader ungefär som man börjar utveckla nån typ av hemmakänslor, dvs få lite rutiner och liksom lära känna staden på riktigt. samma när det kommer till vänner, sånt där tar oftast tid. om man är ute efter nåt i stil med en språkresa så är det ju perfa, men vill man prova hur det är att på rille BO i en annan stad är tre månader helt enkelt inte tillräckligt enligt mig (med betoning på "enligt mig") fast obs kom ihåg att detta är mina högst personliga åsikter, sånt här varierar ju nåt otroligt från person till person, men själv hade jag nog upplevt det hela som halvgjort, om ens det, om jag hade behövt dra hem efter bara tre månader. men däremot är det kanske schysst om man bara vill få en uppfattning om staden liksom.
jävlar va långt det blev, rekord för min del tror jag allt. va tycker ni, va jag inte duttig nu? anyways det kommer ett till inom kort med lite schyrre barer, klubbar o affärer och sån där skit. om det är nåt jag glömt eller nåt annat ni undrar så låt mig veta ok? va gör jag inte för er, haha.
biz biz så länge
till att börja med verkar många lite nojjiga över att lämna familjen och alla kompisar/pojkvänner för att dra hit själva. en hel del ger nog upp redan där och bestämmer sig för att stanna hemma av den (enligt mig) sjukt tragiska anledningen att det tryggt, och ja bekvämt typ. ursäkta klyschan men ni anar inte va ni missar, pga ren feghet liksom. sorry men så är det ju. jag drog hit själv, och det är klart man va lite skraj i början. och självklart hade jag inte nån form av färdigt, uppstyrt liv väntandes på mig här. i början bestod mitt kontaktnät utav ett fåtal svenska bekanta som bosatt sig här för plugg eller jobb samt ett par fransoser som addat en på fejjan efter diverse luddiga utekvällar när jag varit här tidigare under weekends etc. man va ju inte direkt poppis hah. jag hängde mkt med mig själv där i början. men det är inget att panika över för tusan, det e faktiskt fett soft att promenera runt, hitta små caféer, barer o marknader etc för sig själv. man växer som fan av det. känslan av att va själv i en ny stad är cool. och chilla, den sociala biten kommer alltid på ett eller annat sätt. själv bestämde jag mig för att höra av mig till dom här smått tvivelaktiga kontakterna som jag på nåt sätt hade lyckats skaffa mig på fyllan, va hade jag att förlora liksom. och det visade sig faktiskt att varenda en av dom va äkta keepers! man tog nån kaffe, hängde med dem ut o innan man visste ordet av hade man även nästlat sig in bland deras polare, o sådär höll det på. huvudsaken är att man försöker. sitter man bara inne utan så mkt som att lyfta ett finger kommer man inte långt. var lite social, dra ut, snacka med folk, byt facebook och nummer och framför allt, hör faktiskt av er till dem efteråt också! det krävs kanske lite mer effort än vad det gör hemma där sånt här ofta kommer av sig själv lite mer, men det är helt enkelt det enda sättet. börjar man bli lite despo kan man även dra till den svenska kyrkan här där dom har möten för unga svenskar nån gång i veckan. inget jag provat men jag har hört att det är en rätt bra grej, speciellt många au pair-tjejer ska det tydligen vara som hänger på dessa möten som typ går ut på att käka bullar och skaffa kompisar. fast jag röstar ändå på min nästlingsteori, lite roligare att hänga med fransare ju, svenskar finns det ju trots allt en del av hemma. men det där e upp till var o en.
ok nästa steg då, när man kommit över nojj-stadiet o bestämt sig för att åka. ja då e det väl dags att hitta nåt att pyssla med. jag pluggade på sorbonne som är en av frankrikes äldsta skolor. det finns flera utspridda i paris, jag gick på sorbonne nouvelle 3 som ligger i 5e arr om jag minns rätt. den e ENORM med typ 20000 elever. http://www.univ-paris3.fr/ kan ni kika på om ni e sugna, det är en bra skola men räkna med MYCKET blandade klasser. jag var yngst i min klass och den enda svensken, de flesta var i 25 - 30årsåldern men även en och annan 45åring var taggad på att lära sig baguettespråket. vi var ca 30 pers i klassen och det var alla möjliga nationaliteter. jag hade tre olika lärare varav 1 var sjukt sträng, hett tips är att vara i tid och, konstigt nog, inte kolla för mkt i lexikonet för det diggar dom oftast inte av nån anledning. men stämningen var god och alla fula brytningar och tabbar resulterade i en jävla massa garv, så dont sweat it, även om sorbonne är en gammal och rätt konservativ skola är det ingen katastrof om du glömmer läxan nån gång eller e trög på att hajja det där med passé composé eller va det nu är. dom kommer inte snärta dig på fingrarna med linjalen, jag lovar hehe.
problemet med Sorbonne är snarare vägen in, du måste ansöka i tid och sedan komma hit för ett placeringstest ett par dagar innan kursstart. o sen är det inskrivning. inskrivningen var rätt traumatisk för mig. om nån läste min gamla blogg på bubbleroom minns ni kanske att jag nämnde ett kö-marathon utan dess like. här kan ni läsa mer om saken. fransoser e lite sisådär när det kommer till de här med organisering va. men efter många timmar i många köer hittade jag till slut rätt snubbe och rätt rum. du behöver ha med dig massa papper i form av betyg, födelsebevis etc, och allt ska va översatt till franska av ett legitimerat pro, men allt sånt där får man info om när dom mottagit ens ansökan. jag kan varmt rekomendera alla som bor i sthlm att gå till franska institutet om ni har frågor, dom hjälper en med bokstavligen allt! absolut inte bara det här med skolor dvs. jag hade kontakt med en asmysig tjej som hette morgaine eller nåt sånt så får ni tag på henne e allt cool, hon kommer guida er tills allt e uppstyrt om ni så behöver.
sen e det boende också som många undrar över. jag har egentligen bara två viktiga tips. det första e att bo för fan inte själv eftersom det blir 1, svindyrt 2, svinlitet och 3, rätt trist. själv så slängde jag ut en liten ad på bloggen o hittade på så sätt två tjejer som va taggade på att bo ihop och nu e dom två av mina bästa polare (julpa är en av dem) vi bodde ihop i fem månader varpå jag flyttade till en egen liten studio där jag alltså bor nu. o det e inget jag rekomenderar. jag saknar tjejerna o vår gamla lägga skitmycket! men anyways. tips nr 2 är att gå genom en agentur när du/ni letar lägenhet för det finns jävlit många fula fiskar på alla dom här annons-sidorna. MEN agenturer tar betalt, så det är ju ett minus såklart. ofta vill dom ha kring 500 - 1000 eur för sina tjänster o det e ju milt sagt ett jävla rån. men då hjälper dom er även att hitta den bästa lägenheten och det finns ingen risk att bli blåst etc, och är man flera som splittar så blir det faktiskt rätt överkomligt. det är sjukt smidigt helt enkelt och personligen tycker jag det är värt det. jag har använt mig av parisattitude, googla så hittar ni det (låt er inte avskräckas av den fula layouten lol) men om ni vill slippa pejja agenturkostnad är http://www.pap.fr/ och http://paris.fr.craigslist.org/ två sidor där man kan hitta lite läggor m.m (och jobb, värt en titt om ni letar) men va på er vakt bara för vem som helst kan slänga ut annonser där vad jag förstått..
och till sist det kanske viktigaste då, själva språket va. många skriver till mig och ba "jag tänkte stanna i typ fyra månader eller tills jag kan språket" sorry tjejer men ni kommer inte kunna prata franska efter fyra månader. man tror det är så otroligt mkt lättare än vad det är, att man ska suga in allt och lära sig på dirr bara för att man bor här och har franska kring sig dagligen. men jag har bott här i åtta månader och sure, jag kan hålla en konvo på franska, men det är fan inte lätt. förståelsen kommer först och då får man en jävla massa luft, men bara för att man hajjar när andra snackar betyder det inte att det är ens i närheten av lika lätt att prata själv, vilket kan komma som något av en besvikelse för många inkl mig själv de gånger ens tal sätts på prov i samtal. det absolut mest praktiska sättet är att hitta nån du kan öva med - nån som helt enkelt inte KAN prata engelska, så att det enda sättet att konversera är på ja, just franska. jag pratade med en god vän om det här och han sa en smart grej. det va nåt i den här stilen: socialisering är som en bäck, den tar den enklaste vägen. och så e det verkligen. jag har en fransk bf och även om vi har små stapplande samtal på franska ibland är det absolut inget som kommer naturligt. jag trodde verkligen att jag skulle öva min franska skitmycket om jag började hänga med fransoser men det är så otroligt mkt svårare än man tror att faktiskt svälja stoltheten och switcha från engelska till franska fastän man är 99 % mer begränsad då, och fastän kvaliteten i ens samtal även sjunker med ungefär samma andel. det funkar om man är fett bekväm med den man pratar med, och denne även har en jävla massa tålamod, för även om man aldrig tidigare stammat i sitt liv är det rätt oundvikligt at this point. så, ha inte för höga förhoppningar, det tar tid att få flyt. men anstränger man sig och ger sig fan på att enbart konversera på franska, ja då kommer det såklart gå fortare. jag säger bara att det är MYCKET svårare än man tror att faktiskt göra det. men man utvecklas varje dag och inlärningstempot när man bor här går inte ens att jämföra med typ franskaklasserna i högstadiet etc.
ah juste, en sista grej. jag tycker inte det är nån vidare bra idé att dra hit i typ två, tre månader som vissa verkar så taggade på. det är helt enkelt inte tillräckligt med tid för att bygga ett liv i en helt ny stad. det är efter tre månader ungefär som man börjar utveckla nån typ av hemmakänslor, dvs få lite rutiner och liksom lära känna staden på riktigt. samma när det kommer till vänner, sånt där tar oftast tid. om man är ute efter nåt i stil med en språkresa så är det ju perfa, men vill man prova hur det är att på rille BO i en annan stad är tre månader helt enkelt inte tillräckligt enligt mig (med betoning på "enligt mig") fast obs kom ihåg att detta är mina högst personliga åsikter, sånt här varierar ju nåt otroligt från person till person, men själv hade jag nog upplevt det hela som halvgjort, om ens det, om jag hade behövt dra hem efter bara tre månader. men däremot är det kanske schysst om man bara vill få en uppfattning om staden liksom.
jävlar va långt det blev, rekord för min del tror jag allt. va tycker ni, va jag inte duttig nu? anyways det kommer ett till inom kort med lite schyrre barer, klubbar o affärer och sån där skit. om det är nåt jag glömt eller nåt annat ni undrar så låt mig veta ok? va gör jag inte för er, haha.
biz biz så länge
Skulle du råda någon som aldrig läst franska att åka dit? för jag går första ring på gymnasiet och är taggad på att bo utomlands när jag tagit studenten. Jag förstår ju själv att det vore bäst att plugga franska innan man åker till paris men tiden räcker ju inte alltid till. Ja du fattar du har med gått i gymnasiet. Du skulle gärna kunna göra att inlägg om sånna basic saker som hur länge du lästa franska, hur bra franska du kunde innan du åkte dit etc etc.
SvaraRaderatrés bien mattis, jag är for real imponerad. och du har fan satt huvudet på spiken på det mesta. woooh! merci beaucoup för länk också!
SvaraRaderaSjukt bra och informativt inlägg! Jag har en fråga: hur långt innan måste man söka till franskakurser i Frankrike? Mina studieplaner verkar gå åt helvete här i Sverige p.g.a. inkompetenta studievägledare, så blir sugen på att dra reda i höst. Men det kanske är lite väl sent för att få tag på en franskautbildning?
SvaraRaderaman kan åka dit även om man inte har nån koll på franska sen innan, men var beredd på att känna dig sjukt lost i början iom att alla lektioner är på 100 % franska, många lärare kan inte ens engelska så det är bara att glömma. vilket är bra! man lär sig fort, ofta har dom ett väldigt tydligt kroppsspråk och uttal som gör att man fattar något sånär. samma med placeringstestet, du kommer antagligen inte hajja ett skit för det är rätt svårt även om man kan lite sen innan, men det spelar ingen roll. det är bara för att checka din nivå så det är ingen fara. va du kan göra är att försöka plugga lite basics innan så du har liiite grundkunskaper, det är alltid bra o ha.
SvaraRaderatack jullebulle!!!!!!! puss påre
jag tror inte att det är försent än, men skynda!!! men det beror såklart på vilken skola. en liten kurs kan du alltid ta, http://www.campuslangues.com/ te.x sökte jag till typ tre dagar innan jag började där så något finns alltid, men kanske inte lika flashigt som typ sorbonne etc. beror ju på va man e ute efter.
Grymt inlägg! :)
SvaraRaderahaha, precis va jag känner här i Japan just nu:P
SvaraRaderatrodde oxå att jag skulle prata typ flytande efter bara ngra månader men det e så svårare att prata än att förstå.
hej,
SvaraRaderajag undrar lite..tycker du det är stor skillnad på folk samt "atmosfär" i stockholm och paris? man får ju lätt för sig att stämningen borde vara mer uppsluppen eller vad heter då stockholm ska vara så himla tillknäppt. vore jättesnällt om du hade nån insikt att dela med dig av ang det, eller några andra sådana skillnader du märkt!
Du skriver så jäkla härligt, älskar din blogg! följer den slaviskt osv.
SvaraRaderaasbra! jag har aldrig varit speciellt intresserad av Paris eller Frankrike men det låter helt klart fett
SvaraRaderajättebra inlägg!!:D men varför slutade du på sorbenne? och vad gör du om dagarna numera om du inte går kvar där?
SvaraRaderahur länge planerar du att stanna i paris?
ps. kan du inte lägga upp någon bild på din pojkvän?! är så nyfiken hihi!
Heeeej skitbra inlägg, hade aldrig pallat läsa om det var ngn annan än du som skrev, du lyckas på nåt vis göra en femton mil lång text underhållande, men anyways till frågan:
SvaraRaderajag undrar hur pass det går att försörja sig om man inte ska plugga eller om man har pluggat ett tag men vill bo kvar. jobbar du nu?? går det ens att få jobb innan man känner till språket helt och hållet?
du säger ju att du lever asfattigt så blir lite nyfiken på vad du har för inkomster
Så jävla schysst av dig att du pallar skriva såhär mycket till oss som mest bara är siffror för dig. Tack så jävla mycket! Är så sjukt sugen på att flytta till Paris. Har dock varit det ganska länge. Kan flytande franska (halvfransk) men känner inte till staden alls och det är det jag tycker ska bli så sjukt spännande! Att liksom börja från noll!
SvaraRaderabra skit!! verkar asfett. men jag har två frågor. uno: hur äre med hemlängtan? dos: du har snackat om jobb? vad är det för typ och tjänar man bra? pussssss
SvaraRaderaja jag håller ju verkligen med om att det inte är någon dans på rosor att lära sig prata franska inte. Har bott här i 9 månader nu och är väl inte ALLS flytande. Visst kan jag förstå det mesta och även hålla en skakig konversation (speciellt efter ett par glas vin, hehe), men inte alls i den utsträckningen som jag trodde när jag först kom hit. Det gäller att ha tålamod lix!
SvaraRaderafan så jävla härligt och bra skrivet tjejen! ärligt och rakt och realistiskt, kan verkligen relatera till språk-biten. bott i Lissabon i 8 månader och man snackar ICKE flytande portugisiska efter en månad haha!
SvaraRaderaang skillnader i atmosfären mellan paris och stockholm är det svårt att säga, folk upplever ju det där så väldigt olika. jag skulle säga att den största skillnaden jag kan komma på just nu är nog inställningen många fransoser har till allt vad livskvalitet heter. de äter chokladbröd till frukost, dricker vin till lunchen, röker mycket etc. de är nog livsnjutare i lite större utsträckning än vi svenskar tillåter oss vara känns det som. och det känns även i luften på nåt sätt. svårt att förklara. men vet inte om alla skulle hålla med såklart.
SvaraRaderajag gör inte mycket om dagarna just nu, eftersom jag åker hem i juni och inte kommer tillbaka förrän sent i augusti eller början på september är det lite sisådär med jobbsökande, de flesta arbetsgivare tycker inte om att anställa någon såpass långt i förväg. men jag går en liten kurs på två timmar om kvällarna för att finslipa franskan lite och för att ja, göra nånting helt enkelt. jag lever ett sjukt skönt liv just nu och njuter maxat, att kunna chilla såhär är verkligen en once in a lifetime-händelse. eftersom jag åker till sverige och jobbar några dagar i månaden har jag ett par tusingar som jag lever på tillsammans med sponsring av mina underbara päron när jag blir pank. jag lär stanna minst ett år till tror jag, beror på hur saker och ting artar sig.
det är svårt att få jobb om man inte talar flytande franska men inte omöjligt. vissa restauranger, caféer och butiker tar emot folk som bryter, och så finns det ju alltid au-pairjobb.
hemlängtan.. nja, det är klart att man får lite hemlängtan ibland, men vad man saknar mest är i mitt fall personer snarare än stockholm i sig. jag saknar mina föräldrar som fan och även mina vänner, men oftast inte till den grad att jag mår dåligt på riktigt (fast det har hänt) och så saknar man väl småsaker som keso och bra vegmat, badställen, att grilla och den fina naturen etc.
när jag pratar om jobb är det oftast som jag nämner högre upp de dagar som jag åker till sverige och jobbar som modell för bubbleroom.se, och ja det är bra betalt!
Sjukt bra skrivet :) Hoppas du mår bra! / asse
SvaraRadera